Pixel 9 och GrapheneOS

Så landade då telefonen hemma hos mig. Den nya telefonen: en Pixel 9. De som följt min blogg genom åren vet att jag försökt göra detta byte för drygt fem år sedan - då hette telefonen OnePlus Nord och operativsystemet var fortfarande Android fast en variant som hette LinageOS. Vi trivdes väl rätt bra ändå - telefonen var det sannerligen inget fel på men LinageOS och det faktum att jag hade lite svårt att släppa taget om Apple-världen gjorde att jag bytte tillbaka till iPhone efter ungefär ett år. Denna gången är förutsättningarna bättre. Eller ja, sämre om man är iPhone-användare. Tack vare att Apple lyckats schabbla sönder sina plattformar en gång för alla med iOS 26 och macOS 26 så har det lilla tålamod jag hade för bolaget sinat fullständigt. Apple Låt mig förklara. När Apple lanserade Mac OS X så var det drömmen. Ett rent och snyggt operativsystem som visserligen kanske saknade nån funktion eller två men det var på sätt och vis resultatet av en vision som gick ut på att göra om det grafiska gränssnittet för Mac-datorer helt och hållet. I mitt tycke så blev det aldrig bättre än Mac OS X 10.6.8 (“Snow Leopard”), för med Mac OS X 10.7 (“Lion”), som släpptes kort före att Steve Jobs gick bort, tog med sig mycket av det grafiska utseendet från sin föregångare men var så trasigt under skalet att det tog Apple en lång tid att få ordning på det. Framåt Mac OS X 10.11-10.12 hade Apple sansat sig. Det hade tillkommit små nyheter men på det hela taget var det stabilt och användbart. Sedan satte bolaget igång, igen, med att förändra saker och de senaste åren har det blivit tämligen olidligt att använda macOS. Ett tag såg det ut som att macOS och iPadOS skulle göra gemensam sak då det tidigare ärvde en hel del designmässiga val från det senare. Det fungerade på iPad, men inte på en Mac. Detta till trots kunde jag fortfarande få saker och ting gjorda i macOS 15 (“Sequoia”) men det var många funktioner och designbeslut som införts till synes i en hast utan att ha tänkt igenom det ordentligt. Väldigt premium. Till skillnad från Mac OS X 10.7 så var iOS 7 en radikal förändring mot tidigare versioner av telefonens operativsystem. Allt blev platt och det var en katastrof men med åren så filade Apple på designen och det blev till slut riktigt bra. Tills denmna höst när Apple lanserat iOS 26, watchOS 26 och macOS 26. Låt mig vara tydlig: Jag är inte emot förändringar, men jag är emot förändringar för förändringars skull. Det finns de som tycker att det inte är så farligt. Mycket av de grafiska effekterna går att tona ned eller slå av helt, men det faktum att Apple, en självutnämnd leverantör av premiumprodukter (med matchande prislappar), släpper operativsystem för telefon, klocka och dator som är så dåliga när det gäller prestanda och batterikapacitet att de gör mina Apple-enheter sämre, och de har inte ens anständigheten att publikt erkänna att de haft för bråttom eller på något sätt kompenserar sina kunder. Istället ska vi vara jävligt glada över att Apples personal kliver ner från sina höga hästar och slänger ur sig nya produkter och tjänster som vi förväntas lägga våra pengar på. Min Mac och min iPhone tycktes nu lida av det som iPad haft som uppförsbacke i alla år: bra hårdvara, mindre bra operativsystem. Min Apple watch series 10 och min iPhone 16 pro var nu som förbytta. Från att ha varit stabila och erbjudit fina prestanda i form av hur snabbt det grafiska gränssnittet uppdaterar sig, hur snabbt applikationer laddas och så vidare, till att ha haft batterikapacitet som i mitt fall sträckte sig bortåt två dygn på en laddning så fick jag vara glad om min klocka och telefon klarade sig till kvällen. Detta är något som brukar drabba de som går runt med 5-6 år gamla produkter, inte med produkter som är drygt ett halvår gamla och har 100 procents batterihälsa kvar. Här någonstans ledsnade jag. Ordentligt. Det är fullt möjligt, och högst sannolikt, att Apple kommer fortsätta att sakta men säkert få ordning på sina operativsystem - kanske redan i år men troligen under första halvåret 2026, men jag har inte tålamod för det - jag vill använda mina produkter här och nu och jag vill att de ska fungera här och nu - inte när Apple behagar svälja stoltheten och inse sina misstag. Kombinera allt detta med Apple-vd:ns allt brunare näsa och återkommande knäböjande i Vita Huset så känner jag inga större betänkligheter över att gå skilda vägar från företaget Apple, deras produkter och deras tjänster. Detta har, givetvis, ingen som helst påverkan för Apple, och sannolikt inte för de allra flesta som läser denna blogg, men för mig personligen är det viktigt att sätta ned foten och kunna använda teknik som känns bra1. Mac, telefon och klocka är nu historia och istället har jag bytt till Linux på skrivbordet i form av min Thinkpad Carbon x1 gen 9 och en Google Pixel 9-telefon. Det är den senare vi ska avhandla idag tillsammans med installation och konfiguration av operativsystemet GrapheneOS och hur jag integrerar min telefon med min dator och med mina privata “molntjänster”. Installation Att installera GrapheneOS är tämligen enkelt. Använder man den webbaseade installationsprocessen och följer instruktionerna så är det klart på dryga halvtimmen, men det finns (givetvis) ett par falluckor - det vore ju inte Linux om det inte vore det. Installationsprocessen använder en funktion som heter WebUSB, och den funktionen existerar inte i Firefox utan istället måste man använda Chromium eller Chrome. Jag valde, givetvis, den tidigare. Problemet då är att det är ett paket som installeras med Snap och det gör att Chromium inte har rätt att komma åt USB-porten. Verkar ju vettigt, men i det här fallet skapar det ett problem. Min gode vän Jonathan visste som vanligt råd och genom att ge snap refresh chromium --channel=candidate/raw-usb och snap connect chromium:raw-usb så fungerade det. Efter att webbinstallationen gjort sitt så var det dags att börja utforska detta nya operativsystem och min nya telefon. Pixel 9 En stor anledning till att jag valde Pixel 9 istället för Pixel 10 är, givetvis, priset. Det finns dock andra anledningar - Pixel 10 har en snabbare processor, Tensor G5, som konstruerats för att ge bra stöd för olika “AI”-funktioner, vilket är något som jag inte använder över huvudtaget varför processorn i Pixel 9, Tensor G4, räcker till alldeles utmärkt. På kamerafronten2 har Pixel 10 en telefotolins som jag gärna hade haft då jag vant mig vid det i min iPhone 16 pro, men med tanke på att Pixel 9:s kamerabestyckning inte går av för hackor och erbjuder bilder med högre upplösning i megapixlar mätt jämfört med Pixel 10 gråter jag inte blod över det. Pixel 10:s skärm kan klämma ur sig 300 nits till i ljusstyrka men i övrigt är skärmarna närmast identiska - 6,3 tums OLED-paneler och 120hz uppdateringsfrekvens. Batteriet i en Pixel 10 levererar 270mAh till jämfört med Pixel 9. Nog om Pixel 10 - låt oss jämföra Pixel 9 med iPhone 16 pro. Det finns nämligen mycket att gilla med Pixel 9 i den jämförelsen. Att jämföra Pixel 9 med en iPhone 16 pro är egentligen inte så rättvist, men det är vad jag har att utgå från så håll till godo. En iPhone 16 pro väger 199 gram, att jämföra med Pixel 9 och 198 gram. Inte mycket att orda om där. Batterikapaciteten i Pixel i är på hela 4700mAh, vilket kan jämföras med 3582mAh i iPhone 16 pro. Detta visar sig rätt snabbt i form av att batteritiden i en Pixel 9 är betydligt bättre än vad min iPhone 16 pro kan leverera, och i synnerhet med tanke på hur iOS 26 misshandlar batteriet. Pixel 9 iPhone 16 pro Vikt 198 gram 199 gram Batterikapacitet 4700MaH 3582mAh Maximal ljusstyrka, skärm 2700 nits 2000 nits Upplösning, skärm 2856 x 1280 pixlar 2622 x 1206 pixlar Uppdateringsfrekvens, skärm Upp till 120hz Upp till 120hz Kameror, bak huvudkamera (50MP), vidvinkelkamera (13MP) huvudkamera (48MP), telekamera (48MP, 5 X optisk zoom) Kamera, fram 10,5MP 18MP Båda telefonerna har skärmar på 6,3". Pixel 9 stoltserar med en OLED-skärm medan Apple-telefonen har en “Super Retina XDR OLED”, vad det nu betyder. Den maximala ljusstyrkan i Pixel 9-skärmen ligger på upp till 3000 nits medan Apples skärm i iPhone 16 pro klarar upp till 2000 nits. Upplösningen i Pixel 9:s skärm är också högre, 2856 x 1280 pixlar jämfört med Apples 2622x1206 pixlar. Pixeldensiteten är också högre i Googles erbjudande, 486ppi jämfört med Apples 460ppi. Skärmarnas uppdateringsfrekvens är identisk i båda modellerna - upp till 120hz. GrapheneOS stödjer inte att man låser upp telefonen med en kamera, eller Face ID som det kallas i Apples värld. Istället kan man köra med en upplåsningskod eller med ett fingeravtryck och till skillnad från Apple så har Google löst problemet med att känna av ditt fingeravtryck genom skärmen. Det fungerar bra och är faktiskt ganska elegant. Jag tänkte roa mig med att jämföra kamerorna i de två telefonerna. Först tre bilder på en bok tagna på i princip samma avstånd i minst sagt tvivelaktigt ljus3. iPhone 16 pro till vänster, Pixel 9 med GrapheneOS egna kameraapplikation i mitten samt Googles Pixel Camera-applikation till höger. Bilden är klickbar och öppnar en betydligt större version. Som synes presterar iPhone 16 pro en bättre bild överlag. Den fångar upp ljus bättre mycket tack vare att den kan ta flera bilder med olika slutartider och sedan smacka ihop dem till en riktigt bra bild. Pixel 9 med GrapheneOS har inga sådana funktioner - det finns ingen AI eller ML eller kalla det vad du vill utan kameran tar det kameran kan och sen är det inte mer med det. Skickar man in Googles Pixel Camera-applikation i mixen blir resultatet däremot närmare det som iPhone 16 pro kan prestera. Nackdelen med Googles applikation är att man inte kan titta på bilden man just tagit för då krävs att man installerar Google Photos från Play Store vilken sannolikt läcker en hel del information om de bilder du tar. Det finns två saker som jag faktiskt tar med mig från min iPhone-installation: mina Airpods 4 och min Apples magsafe-laddare. Airpods 4 pratar bluetooth och ansluter sig utan bråk till Pixel 9 - eftersom jag redan hade satt dem i noise cancel-läge så fungerar de på samma sätt nu och jag blev också lite förvånad över att se att GrapheneOS har stöd för spatialt ljud i Apples hörlurar. Magsafe-laddaren är ju en vanlig laddare enligt qi-standarden och eftersom laddaren skickar ur sig 15 watt passar det perfekt eftersom det är precis vad Pixel 9 kan hantera med det laddningssättet. Något som inte kommer följa med är mina Homepod mini - de ska bytas ut mot något annat så jag kan spela musik från telefonen. Exakt vad får jag återkomma till. Mina stora Homepod får dock leva vidare tillsammans med min Apple TV, den kombinationen är väldigt väldigt svårslagen. Konfiguration och applikationer När man startat GrapheneOS första gången möts man av ungefär absolut ingenting. Det är precis som det skall vara. Det är helt upp till dig vad du gör med din telefon och det faktum att det inte finns en enda Google-applikation eller tjänst installerad är närmast befriande. Det första jag gjorde var att logga in hos min mobiloperatör och ladda ner ett nytt eSim som lät sig installeras i GrapheneOS utan problem. Därefter fick jag installera Googles Play Store och F-Droid där det tidigare är ett nödvändigt ont och det senare ett sant nöje att installera. Play Store har en rad applikationer som jag behöver och som inte går att få tag i på annat sätt. Den goda nyheten är att GrapheneOS är designat så att Play Store körs i en sandbox och därmed inte kommer åt data som den inte ska komma åt. Det första jag installerade var appar för Bitwarden, Nextcloud, Plex, Immich, Postnord, min bankapplikation, BankID, Home Assistant, Signal, Element och Mastodon4. inga konstigheter där. Min 2FA-applikation i iOS, Authy, vägrar låta sig installeras och det innebar att jag fick sitta och logga in på varenda sajt jag har 2FA-autentisering aktiverad i och skapa nya 2FA-kopplingar till Aegis som är den applikation jag nu kör. KDE Connect installerades vilket speglar notifikationer, SMS och annat från telefonen till min Linux-desktop och till skillnad från förra gången jag lekte med det så fungerar det nu felfritt. BankID och Swish var heller inga problem att installera, men ett litet aber är att GrapheneOS inte stödjer Google Pay. Det är dock inte så konstigt att detta inte stöds - Google gillar ju att samla på sig så mycket information om dig som möjligt och genom att möjliggöra att Google kan samla in allsköns information om var man är, när man är det, vad man köper och sedan kompilera en profil över dina köpmönster är knappast förenligt med att värna om användarens integritet. Dags att börja vifta med plastkortet igen när man handlar, således. Installationen fortsatte. Jag installerade Airmessage, vilket jag körde förra gången jag testade Android och LinageOS. Trevliga grejer och jag fick också användning för min 16 år gamla Mac mini som nu kör Airmessage-servern. För den som inte vet vad Airmessage är så bygger det som synes på en serverapplikation som körs på en Mac och som integrerar sig med Messages-applikationen på den. Applikationen i din Android-enhet pratar med den serverkomponenten över en krypterad anslutning och till 90% fungerar alla funktioner man oftast använder i iMessage. Man kan inte ge tumme upp eller ned, eller skicka skärmeffekter men i övrigt fungerar både gruppchattar och enskilda chattar, posta bilder till varandra och så vidare. En bra grej som jag inte minns om Airmessage hade sist jag körde den är att den också kan agera meddelandeapplikation för SMS. Det är dock viktigt att logga ut iMessage-kontot från det telefonnummer din Android-telefon hanterar, annars kommer denna funktion avaktiveras. Det jag dock inte riktigt förstår är varför Airmessage tar bort gamla SMS-konversationer efter en stund. De finns kvar i telefonen men de syns inte längre i gränssnittet vilket är synd. Jag nöjde mig med att använda den vanliga SMS-applikationen för SMS tills vidare. Det finns också frågetecken runt huruvida Airmessage fortfarande underhålls, men det lär väl framtiden utvisa. GrapheneOS kommer utan applikationer för e-post, kalender och kontakter. Detta löstes som sig bör med installation av ett antal programvaror. Det första man installerar är DAVx, den loggar in på din mailserver och om den stödjer Carddav och Caldav (för kontakter respektive kalendrar) så kommer DAVx nu synkronisera ned dessa till din telefon. Därefter ger du telefonapplikationen och de applikationer du valt för kalender och kontakter åtkomst till datat som DAVx synkroniserar ned. Riktigt smart och snyggt faktiskt. DAVx kan också hämta dina kalendrar du råkar ha kvar i iCloud, åtminstone går det att logga in genom att man skapar ett applikationslösenord men efter att Apple under hösten 2019 “uppgraderade” applikation Reminders i iOS 13 så tycks funktionen att synkronisera kalendrar i iCloud via Caldav ha försvunnit. Jag kan åtminstone se kalendrarna men innehållet i dem dyker inte upp i min kalender i telefonen… ännu… För kontakter använder jag Contacts och för kalender en applikation kallad Calendar, båda finns att hämta gratis i F-Droid. Anteckningsblocket i iOS är en av de applikationer jag faktiskt använder mer än vad jag trodde. Här ville jag ha en lösning som kunde köras på både desktop och i mobilen och sedan synkronisera sig via min egna infrastruktur. Valet föll på en applikation som heter Joplin som utöver att den hanterar Markdown (mycket trevligt) också kan synkronisera anteckningar via Nextcloud. Jag har testat det lite grann och det fungerar över förväntan så här långt och det känns tryggt att synkronisera mina data via mina egna servrar. En typ av applikation som saknas i GrapheneOS är någon form av hälsomätning. Inte heller är det egentligen konstigt - det går rakt emot hela tanken med operativsystemets fokus på personlig intregritet, men går det att få till ändå utan att man läcker data åt höger och vänster? En applikation kallad Walk15 verkar ha använts tidigare med GrapheneOS men den går inte att installera på min Pixel 9, oklart varför. Om man däremot skaffar sig en smartare klocka och sedan installerar applikationen för den så ska det tydligen gå utmärkt att mäta saker. Huruvida jag gör det låter jag vara osagt men där jag är nu känner jag mig ganska bekväm med att inte bära runt på en sådan klocka - en vanlig analog sådan känns i ärlighetens namn bättre. Summering Jag kommer säkerligen återkomma till fler upptäckter och insikter framgent men än så länge är detta en oväntat angenäm upplevelse. Ja - vissa saker är bökigare, och ja - jag får göra avkalla på andra bekvämligheter som att kunna betala enkelt med telefonen, men ska man stå upp mot något man inte gillar och ersätta det med något annat så är den övergången sällan helt smärtfri. Jag håller fortfarande på och vänjer mig vid Androids tangentbord[^5] och hur man får fram olika skärmar med rörelser på skärmen. Muskelminnet efter att ha använt iPhone i stort sett oavbrutet mellan 2007 och 2025 är starkt och kompakt men jag tror det kommer ordna sig. Målet med att skaffa en sån här telefon är också att inte använda min mobiltelefon mer utan mindre och istället ägna min tid åt andra saker: hacka Linux, läsa en bok eller varför inte gå ut och titta på naturen en stund? Även om telefonen i sig kommer från Google… ↩︎ Eller ska vi kalla det “kamerahyllan?” ↩︎ Om det är en kamerablogg du är ute efter så har du hamnat på fel sajt. 🙃 ↩︎ Om jag saknar Ivory? Oh ja. En första klassens applikation jag önskar fanns för Android. ↩︎