Apple vid 50: Kommer att bli, kommer att bli gyllene

Författaren, lite mer än hälften av Apples livstid sedan. En 50-årsjubileum är en bra tid att reflektera över sina relationer, och det verkar som att många människor har tankar om sin tid med Apple idag. Jag skulle definitivt inte vara där jag är i livet utan företaget, både på gott och ont, så här är mina tankar. Tekniskt sett började mina dagar med Apple genom att spela spel på min granne bredvids Apple II i slutet av 70-talet eller början av 80-talet. När tillräckligt med tid har passerat, blir de exakta minnena naturligtvis lite suddiga. Det var definitivt innan jag fick min egen Commodore 64 1983, det vet jag, men jag tror inte att jag kan påstå att jag var där från allra första början. Hur som helst, lite visste jag då att jag faktiskt skulle få passa huset för killen som designade grejen. Förutsägelse. Min bästa väns pappa var en universitetsprofessor från Kalifornien, och han hade tagit med sig en Apple II av något slag. Jag minns inte att de var vanliga här annars - Storbritannien hade en konstig hemdatorindustri helt på egen hand, men det här var nog bara perspektivet av ett litet barn som bara ville spela videospel. Jag tog så småningom examen från min C64 till en Atari STe runt 1989, som hade många bättre spel än en Mac, och inbyggda MIDI-portar också. Det var också mycket billigare än en Mac, och det var helt okej. Det fanns en GUI och en mus, och de är alla samma ändå, eller hur? Sedan, bara ett år senare, började jag en utbildning i datavetenskap vid University of Glasgow, och då var alla datorer i labben Macs. Generellt sett Mac Pluses eller SE/30s, med den occasionala sprillans nya LC i andraårslabben. Och så använde jag dem, och jag insåg ganska snabbt att Atari hade helt kopierat Mac GUI:n, och inte gjort ett fantastiskt jobb med det. Jag har haft den här upplevelsen två eller tre gånger i mitt liv med teknik, att använda något och inse att det är en vändpunkt för allt annat framöver. Den första var de tidiga dagarna med Mac. Okej, så jag var sex år sen till festen, så du har helt rätt att ifrågasätta min definition av "tidiga dagar." Ändå var användargränssnittet så väl utformat och genomtänkt, och det gav bara mening för mig på ett sätt som ingen dator verkligen hade gjort tidigare. System 7 kom ut strax efteråt och förbättrade allt ännu mer. Vid det här laget hade vi gjort det mesta av utvecklingsarbetet för vårt kursarbete i THINK Pascal, och jag insåg snabbt att jag kunde använda det för att skapa mina egna applikationer. Denna historia har täckts väl, men jag skrev den första versionen av min kalkylator PCalc 1992 på min sprillans nya Mac Classic. (Förlåt, Atari.) Jag köpte en LC II någon gång senare, troligen en månad innan LC III tillkännagavs. Jag till och med utrustade den med en matematik co-processor! Jag började arbeta på min applikationsstartare DragThing 1994. Återigen, detta är väl dokumenterat, men jag var snart fast besluten att arbeta för Apple.