★ Dåligt Färgarbete

I mitt inlägg tidigare idag om de då nyhetsrapporterade uppgifterna att Alan Dye har lämnat Apple för att gå med i Meta som chef för design (en ny titel på företaget), skrev jag: Det verkar som att Dye valde att hoppa av, och inte blev pressad att lämna (som det verkar med den tidigare AI-chefen John Giannandrea tidigare denna vecka). Gurman/Bloomberg framställer detta som en kupp för Meta (rubrik: "Apple Design Executive Alan Dye Rekryterad av Meta i Stor Kupp"), men jag tycker att detta är den bästa personalnyheten på Apple på årtionden. Dyes tioåriga tid som ledare för Apples programvarudesignteam har överlag varit förfärlig - och snarare än att bli bättre har problemen blivit värre. Dyes efterträdare på Apple är den långvariga Apple-designern Stephen Lemay. Jag har aldrig träffat Lemay (eller åtminstone kan jag inte minnas att jag har träffat honom), och innan idag har jag aldrig hört mycket om honom. Men det är typiskt för Apple-anställda. En del av jobbet att arbeta för Apple är att förbli under radarn och utanför offentlighetens ögon. Vad jag har lärt mig idag är att Lemay, till skillnad från Dye, är en karriärinriktad gränssnitts-/interaktionsdesigner. Källor jag har pratat med som har arbetat med Lemay på Apple talar varmt om honom, särskilt hans uppmärksamhet på detaljer och hantverk. Dessa saker har varit starkt saknade under Dyes tid. Inte alla älskar allt som Lemay har arbetat med, men ingen slår 1.000 och designers älskar att kritisera varandras arbete. Jag har pratat med personer som har kritik mot specifika saker som Lemay har arbetat med eller lett på Apple (t.ex. aspekter av iPadOS multitasking som många av oss uppfattade som avsiktligt begränsande, snarare än stärkande), men alla jag har pratat med är glada - om inte rent ut sagt exalterade - över nyheten att Lemay ersätter Dye. Lemay är omtyckt personligen och djupt respekterad i fråga om talang. En källa, i en position att känna till valen, sa: "Jag tror inte att det fanns ett bättre val än Lemay." Känslan inom leden på Apple är att dagens nyheter nästan är för bra för att vara sanna. Folk hade gett upp hoppet om att Dye någonsin skulle bli pressad att lämna, och ingen förväntade sig att han bara skulle gå sin väg på egen hand. (Om du bryr dig om design finns det ingenstans att gå annat än ner efter att ha lämnat Apple. Vad folk förbise är det uppenbara: Alan Dye bryr sig faktiskt inte om design.) Vad jag kämpade med efter dagens nyheter är hur man kan förena följande motsägelse: Dye lämnade uppenbarligen för Meta på egen hand; han blev inte pressad att lämna. Att Apple ersätter Dye med Lemay signalerar uppenbarligen en betydande riktning, där man ersätter en kille vars tillvägagångssätt var nästan helt ytligt/visuellt med en kille som har tillbringat hela sin karriär med att svettas över faktiska interaktionsdetaljer. Om Apples högsta ledarskap skulle ha varit glada över att ha Dye kvar som ledare för Apples programvarudesignteam, varför ersatte de honom inte med en Dye-anhängare? Å andra sidan, om beslutsfattarna på Apple såg behovet av en riktning förändring, varför blev inte Dye pressad att lämna?