Resa med iPad Pro, 10 år senare

Det är den milstolpe 10-årsjubileum av iPad Pro. iPadOS 26 har dramatiskt förbättrat iPadens funktionalitet för kraftanvändare. Och den nya M5 iPad Pro har gett plattformen en oöverträffad kraft. Med allt detta i åtanke bestämde jag mig för att återbesöka ett av mina gamla experiment och resa (till London, i en vecka) med endast en iPad Pro och utan min Mac. Resultatet av veckan säger mycket om var iPad Pro står, tio år senare, och varför det är upp till Apple att lista ut vart den ska gå härnäst. Produktivitetskapacitet Sanningen är att, utrustad med ett Magic Keyboard, kunde min iPad Pro göra i stort sett allt jag ville göra med den medan jag tillbringade några dagar med att arbeta i Myke Hurleys studio i London. Att vara i Mykes studio betyder att jag inte behövde ta med mig någon inspelningsutrustning, men iPadOS 26:s stöd för lokal inspelning innebär att jag skulle kunna ha tagit med en mikrofon och spelat in podcaster på egen hand utan några problem. Som det var, efter att ha spelat in Six Colors-podcasten på Mykes Mac, AirDroppade jag filerna till min iPad och redigerade hela grejen för hand i Ferrite Recording Studio. Att ladda upp de slutliga filerna och få ut podcasten tog lite längre tid än vad det gör hemma, men det beror mest på att jag har byggt automatiseringar på Macen som jag inte har brytt mig om att bygga på min iPad. Jag kunde också använda iPad för att göra något som Macen helt enkelt inte kan göra: spela in ett fler-kameraprojekt via Final Cut Camera direkt i Final Cut Pro. Konstigt nog, efter ett och ett halvt år, är det fortfarande en funktion som endast finns på iPad. Efter att ha producerat videoversionen av Upgrade som vi spelade in i ett hotellrum i Memphis i september, var jag säker på att jag skulle kunna redigera programmet på min iPad ganska enkelt, och det gjorde jag. Att exportera 90 minuter av 4K-video tog dock en stund—det var det ögonblicket när jag saknade kraften i min M4 Max MacBook Pro. Det fanns dock några bieffekter. Vi spelade in hela grejen med de standardkamera-inställningar—vilket innebar 4K HDR. I Memphis var jag missnöjd med hur Final Cut Pro för iPad hade exporterat mitt projekt i icke-HDR-format, så jag bestämde mig för att exportera det i HDR den här gången. I efterhand var det ett misstag—videoversioner av podcaster behöver inte den nivån av dynamiskt omfång, och YouTube-tittarna tyckte att det var för ljust. Jag hade också ljudvolymen inställd lite för lågt i exporten. Men med tanke på hur lång tid det tog att exportera filen, var jag tveksam till att ge det en andra genomgång—och så fick vi lida med en mindre än idealisk export. Det skulle inte ha hänt på en Mac, tror jag. (Och, omöjligt nog, har Apple fortfarande inte uppdaterat Final Cut Pro för att stödja bakgrundsexport med hjälp av den nya funktionen i iPadOS 26 som tydligen byggdes specifikt för Final Cut Pro. Myke och jag tillbringade ganska lång tid med att bara stirra på framstegsfältet på min iPad medan det bearbetade exporten.) Jag behövde också göra en redigering i podcasten i efterhand, på grund av en del av programmet som vi beslutade att ta bort sent i processen.