När fan blir gammal blir han Linuxanvändare

Skådespelaren Robert Redford, som gick ur tiden tidigare i år, var en väldigt klok och anständig man. Ett av hans mer kända citat är detta: It’s all about greed and money and it’s the driving force in Hollywood. Samma konstaterande kan tillskrivas teknikbranschen, de flesta sociala medier och många av de tjänster vi använder varje dag. Det har tidigare inte varit något konstigt egentligen - företag måste tjäna pengar. När jag började använda Mac OS X år 2001 så var det en avskalad och ganska enkel upplevelse. Apple hade inte hunnit så långt med att utveckla sitt operativsystem men allt som åren gick så fick det fler och fler funktioner. de senaste åren har dessa funktioner oftast kopplats till tjänster som Apple erbjuder i form av exempelvis iCloud, Apple Music, ChatGTP, och så vidare. Det är inget konstigt med det heller - ett företag måste utvecklas för att inte stagnera och slutligen försvinna efter att det krossats av ett annat, hungrigare företag. Research in motion, tillverkarna av BlackBerry-telefonerna, är ett bra exempel på det. Reklam har alltid funnits, men jag minns en tid då man kunde läsa en morgontidning och hela sidor av text och bilder inte avbröts av annonser. Jag minns när man kunde besöka en webbsajt och inte behöva klicka bort GDPR-varningen, erbjudande om att logga in med ett Google-konto, erbjudande om att ta emot notifieringar om nytt innehåll på webbsajten och, icke att förglömma, erbjudandet om att prenumerera ett ett nyhetsbrev. Nu har vi trätt in i en ny era där våra ögon alltid ska mötas av ett erbjudande, en länk till en onlinebutik, en annons förtäckt som en bloggtext eller artikel, och så vidare. Testa att köpa något via en butik på Internet och räkna sedan antalet brev du får via e-posten. Det brukar se ut ungefär så här: “Tack för din order! Här är information om vad du köpt”. “Välkommen som medlem till butiken du just handlade från!” (vilket du inte bad om). “Din order är nu packad och skickas snart.” Nyhetsbrev med erbjudanden från butiken du blev medlem i (vilket du inte godkänt). “Din order är på väg!” Ännu ett nyhetsbrev (som du nu ledsnar på och avprenumererar från). Bekräftelse på att du tagit bort prenumerationen på nyhetsbrevet: “är du verkligen säker på att du inte vill fortsätta prenumerera?” “Din produkt finns nu att hämta hos ombud/paketbox/etc”. “Du har nu hämtat ut paketet från ombud/paketbox/etc”. “Betygsätt produkten du just köpt - dina åsikter betyder mycket för oss!” vilket skickar dig till en partners webbsajt där du ska avtvingas så många personliga uppgifter som möjligt. Påminnelse om att du ännu inte betygsatt produkten. Känns det igen? Vill man vara ifred från återförsäljarnas allt längre armar får man gå in i en butik, köpa vad man vill köpa, tacka nej till medlemsskap och sedan gå därifrån. Traditionellt sett har det hetat att att om man inte betalar för något så är man produkten, exempelvis när man använder Google, Facebook, Instagram, Twitter X, och så vidare. Numera gäller inte den tysta överrenskommelsen - du är fortfarande produkten men nu ska du betala för det också. De kommersiella sociala medier som finns idag finns där för ett enda syfte: att visa dig annonser. De flesta sökmotorer som finns på Internet finns för ett enda syfte: att visa dig annonser. Mängden innehåll på internet som är genererat av LLM:er överstiger numera innehållet som är genererat av människor. Vad är syftet, undrar du? Att lura dig att klicka in på just den webbsidan för att visa dig ännu mer reklam. Om det inte är trasigt så vet jag inte vad. Färre och färre inslag i vår vardag är äkta och genuint, istället ska vi ständigt sträva mot att hela tiden köpa oss lite mer lycka. Bara en streamingtjänst till, ännu en maskin till köket som gör vad den nu gör, och så vidare. Det är numera så allmänt vedertaget att det inte bara är bloggare eller “influencers” som publicerar annonstexter maskerade som bloggposter utan också etablerade medier oavsett vilken sida på den politiska skalan du befinner dig (SVT tillhör ett av undantagen). I Apples fall så handlar det allt mer om att man visst kan fortsätta använda deras produkter utan att koppla in sin dator eller sin telefon till deras tjänster, men det blir allt svårare att inte göra det. Testa att se vad som händer med din iPhone om du loggar ut från iCloud - jag kan lova dig en ganska intressant och ganska dramatisk upplevelse med en telefon som verkligen inte är glad. Apples en gång så generösa erbjudande när det gäller sina tjänster har också “utvecklats” - nu är det Apple One, iCloud+, Apple TV+, Apple Music, Apple Arcade, Apple Fitness+, och Apple News+1. Första fixen är alltid gratis… I fallet Microsoft kan du inte ens installera Windows 11 längre utan att ha ett konto hos Microsoft - och när du väl har det så bombarderas du med reklam för Microsofts olika tjänster. Jag är inte emot teknisk utveckling om utvecklingen faktiskt tillför något, och jag är heller inte emot kapitalism, men vad de har gemensamt är att de erbjuder oss konsumenter och människor flera valmöjligheter: är vi inte nöjda med en produkt eller tjänst så kan vi “rösta med plånboken” och hitta en annan leverantör, alternativt kan vi välja att inte delta alls utan istället stanna upp, andas och fortsätta använda samma gamla telefon eller dator år ut och år in. Det tidigare av dessa två valmöjligheter minskar i rask takt, i synnerhet om du funderar på att köpa en mobiltelefon: det är Apple eller Google som står för plattformen. De är inte överdrivet intresserade av att konkurrera med varandra, och deras respektive marknadsandelar flyttar sig inte nämnvärt i någon riktning. Istället ska befintliga kunder behållas till varje pris för att kunna sälja på dem nästa telefonmodell, eller varför inte en av många tjänster som respektive bolag numera erbjuder? Det senare av de två valmöjligheterna bygger på att driva på utvecklingen av operativsystem och funktioner snabbare och snabbare med det enda syfte att du ska tvingas uppgradera till ny dator, telefon eller klocka tidigare än du egentligen tänkt dig. Förut kunde man sitta med en fem-sex år gammal Mac och köra ett operativsystem som kanske inte uppdateras längre - numera är man en säkerhetsrisk om man försöker göra samma sak. Jag har under de senaste veckorna med allt större tveksamhet tittat på det som för mig varit en betydande del i över 30 år nu: intresset och suget efter ny teknik. I och med bytet till Linux så har jag inga programvaror som påminner mig om att jag borde prenumerera, jag har inget operativsystem som tjatar på mig att lägga in mitt kreditkort, eller att skaffa en viss streamingtjänst. Det närmaste jag kom till någon form av reklam var när jag upptäckte att Firefox hade ett antal sponsrade bokmärken till exempelvis Amazon men de gick att slå av med ett musklick. Det är en lugn skön plats, detta. Jag känner att jag kan vara mer kreativ, fokusera bättre på vad jag vill göra här och nu och suget att kasta mer pengar på något jag egentligen inte behöver försvann rätt snabbt. Alla streamingtjänster är uppsagda, mina datorer kör Linux i någon form och mina servrar oftast FreeBSD. Apple TV, Apple Watch 10, iPhone 16 pro och Homepods återstår och de två första produkterna som kommer bytas ut är telefon och klocka. Telefonen blir en renoverad Google Pixel 9 med GrapheneOS där säkerhet och personlig integritet är vad man fokuserar på, inte mersälj. Min Apple Watch series 10 kommer bytas ut mot min 25 år gamla Certina-klocka i titan som jag köpte ny i början på januari år 2000 för att fira min första dotters födelse. Den behöver ett nytt batteri och sen behöver jag inte “ladda” den på ett par år, minst. När jag börjat istället göra mig av med saker, skala ned den tekniska delen av mitt liv så inser jag att jag kan andas lite lättare. Det kanske inte skulle fungera likadant för just dig men det kan vara värt att fundera på. Ni kanske undrar vad den här texten handlar om egentligen? Ett himla fäktande mot e-handlare, medier, molntjänster och så vidare, kan man tycka. Ska jag summera den här texten så är det i form av en uppmaning till företag världen runt: låt oss vara. Ge f-n i våra personliga uppgifter, våra bilder, vår betalinformation, var vi bor och vad vi är. Vi vill inte bli medlem i några bonusprogram så ni kan kartlägga våra inköp för ännu mer riktad reklam, vi vill inte se innehåll framräknat av algoritmer för att maximera annonsernas effekt, och vi vill defintivt inte läsa en massa nonsenstexter som genererats av maskiner.2 Att visa annonser är inte samma sak som att förstöra Internet för kortsiktiga vinningar. Vill vi köpa era grejer, eller tjänster, så kommer vi göra det. Lovar. Alla tjänster är inte tillgängliga i Sverige ännu. ↩︎ Nej, jag vill inte förbjuda reklam, men jag vill ha och behålla rätten att slippa den. ↩︎