Kartlägga vägen för A19 Pro

En av de första sakerna jag gjorde när jag fick de nya iPhone-modellerna till Six Colors globala huvudkontor var att få iPhone 17 Pro Max att fungera och köra Geekbench 6. (Jag vet att det finns många Geekbench-poäng där ute, men jag gillar att köra mina egna, bara för att.) Eftersom jag är nyfiken på takten av Apples siliconinnovation. A19 Pro-chippet i iPhone 17 Pro använder förmodligen nästa generation av CPU- och GPU-kärnor som också kommer att dyka upp senare i år eller tidigt nästa år i M5-processorn. Så det är inte bara en inblick i hur chippens utveckling har gått för iPhone, utan också en indikation på var vinster kommer att göras i nästa generation av Macs. När det gäller CPU verkar steget från A18 Pro till A19 Pro mindre än normalt, även om det kan finnas förmildrande omständigheter. Prestandan för enskilda kärnor i Geekbench ökade endast med 3 % i mina preliminära tester, vilket är den lägsta vinsten jag har sett på åratal. Multi-core-prestandan, å sin sida, ökade med 9 %—mycket bättre, även om det är en mindre imponerande ökning än någon av de senaste fyra generationerna. En av de knepiga sakerna när man bedömer rå prestanda på ett Apple silicon-chip är att det inte är en enda sak, utan en samling av saker. A19 Pro-chippet på min iPhone Pro Max har sex CPU-kärnor, varav endast två är högpresterande "prestandakärnor." De andra fyra är energieffektiva "effektivitetskärnor," ett namn som antyder oimponerande kärnor designade för de enklaste uppgifterna. Men under de senaste åren har Apple verkligen förbättrat sina effektivitetskärnor. Effektivitetskärnor kanske inte hjälper en enhet att klara av de mest brutala bearbetningsuppgifterna, men ju snabbare de är, desto mindre sannolikt är det att de stora, dåliga prestandakärnorna behöver sättas i gång. Ju mer arbete som kan göras på effektivitetskärnor, desto bättre—men det arbetet är ofta osynligt för saker som benchmark-tester som syftar till att mäta maximal prestanda. Det är sällsynt att se procentuell förbättring av enskilda kärnor och multi-core-poäng så avvikande som de är denna generation. Jag misstänker att det jag ser är den extra kraften från fyra förbättrade effektivitetskärnor som bidrar till en hög multi-core-poäng, även om prestandakärnorna på A17 Pro inte är ett spektakulärt framsteg. Om du har följt utvecklingen av Apple silicon de senaste åren, borde detta inte vara alltför oväntat. Från generation till generation visar Apple kärlek till specifika delar av sina chipp medan andra delar lämnas orörda. Vissa år handlar det om en omarbetad Neural Engine (den har upp till 16 kärnor på A17 Pro) eller en uppgraderad GPU-kärndesign. Andra år handlar det helt om CPU:er. Det varierar, och det totala resultatet är framsteg över tid—men inte nödvändigtvis inom varje område, varje år. För att tala om det, i år är GPU-poängen mycket högre. Detta är den största ökningen av den totala GPU Compute-poängen på sex generationer, och ännu längre om du delar poängen med antalet tillgängliga GPU-kärnor.