Et tu, Tim? – eller hur Apple sålde sin själ

Så där stod han alltså, Tim Cook. Mannen som byggt sin image på mjuka värden, hållbarhet och en halvt religiös hängivenhet till Apples varumärke. Och vad sträcker han fram till Donald Trump? En glasskiva på ett stativ i 24 karats guld. Man kan riktigt höra Julius Caesars sista ord eka genom Vita huset: ”Et tu, Tim?” Jag vet inte vad som är värst: att Cook låter som en kommunal skolchef varje gång han öppnar munnen, eller att han nu agerar hovnarr åt Trump. Det är som att se Ikea lansera en kungatron i guld – hela grejen blir ett självbedrägeri så skamlöst att man knappt vet om man ska skratta eller gråta. Och när man tror att det inte kan bli värre, öppnar Cook munnen vid Vita husets senaste tech-middag. Med Melania som värdinna och halva Silicon Valley runt bordet tar han chansen att tacka Trump för ”ditt ledarskap och fokus på innovation” – som om presidenten nyss uppfunnit både hjulet och halvledarchippet. Det är så jäkla smörigt att det skulle få en skolgårdsdiktator att rodna. Trump log som ett barn på julafton. Ingen älskar bling som mannen som byggt sitt varumärke på förgyllda toalettsitsar, dålig smak och konkurser. Den där glasskivan på guldfot passade för övrigt bättre i hans kontor än vilken Macbook som helst – och Cook visste det. Apple levererade en förgylld souvenir och Trump fick ännu en (förgylld) pryl att visa upp för Fox News kameror. Det här är alltså samma Apple, som gärna poserar som Benamin Syrsas röst i techvärlden. Sekretess, mänskliga rättigheter, hållbarhet – hela den glänsande hallabalon. Och ändå: när Trump skäller, springer Cook dit med en glänsande gåva, som om han var en säljare på Ullared som försöker kränga kristallskålar till en full turistbuss från Värnamo. Och låt oss tala klarspråk: Vare sig den gyllene glasskivan eller talet var en gåva. De var mutor, med guldkant. En smidig, glänsande symbol för ”snälla, ge oss en smula tullundantag så vi kan fortsätta låtsas att våra Iphones är ’Made in USA’”. Det mest tragikomiska? Cook tror förmodligen att han klarade sig elegant ur situationen. Att alla vi andra ska stå och nicka beundrande åt hans ”diplomatiska skicklighet”. Men för varje sekund det där gyllene glasmonstret existerar på Trumps skrivbord – och för varje gång Cook i kör med Altman och Zuckerberg sjunger hymner om Trumps storhet – står det tydligare: Apple har blivit vad de själva alltid föraktat. Ett företag som säljer sin själ för en klapp på axeln från makten. När Barack Obama, via sin fru, uttryckte en önskan att träffa Steve Jobs i ett hotell nära San Franciscos flygplats, svarade Jobs torrt: “Då får han be mig personligen.” Så: Et tu, Tim? Ja. Även du. Och för oss som fortfarande minns Steve Jobs, känns det som det största förräderiet av alla.