★ Om - Aapl.se via Daring Fireball

Om dog för två dagar sedan, efter en lång kamp mot ett trasigt hjärta. Om och jag satt ofta bredvid varandra vid Apple-keynotes. Detta var inte alls överraskande eller konstigt, eftersom vi hade varit vänner i 20 år. Folk på Apple PR visste att vi stod varandra nära och skulle ofta para ihop oss i mediebriefingar efter keynoten. Jag uppskattade alltid att bli parat med honom. Han ställde skarpa frågor. Han såg igenom nonsens. Han hittade brister i argument. Han tog in allt. När jag kände mig överväldigad verkade han lugn. Om verkade alltid lugn, punkt. Hans egen fotografi speglar hans närvaro. Dessutom var han rolig och underhållande. Djupt generös. En bra person att vara runt. En fantastisk person att känna och att bli känd av. Han kände alla och alla kände Om. Många av de människor jag känner inom detta område, känner jag genom Om. Varje gång han presenterade mig för någon, gjorde han mig generad med beröm för mitt arbete. Han hälsade på alla med en komplimang och vad han än sa, menade han det. Han hade vänliga ord att erbjuda alla eftersom han hade en gåva för att känna igen bra saker om alla. Han hade inte en osäker ben i sin kropp, vilket gjorde honom intensivt älskvärd som vän, och skarpt kritisk och exakt som teknologikritiker. "Han höll inte tillbaka" och "Alla älskade honom" gäller vanligtvis inte för samma person. Det gjorde det med Om. Han var, förstås, ett Yankees-fan. Så nej, det var inte konstigt att han och jag drogs till varandra vid Apple-evenemang. Men faktumet att Om fortsatte att bli inbjuden till dessa evenemang, med ett mediebadge, var faktiskt ovanligt. Han hade klivit bort från daglig journalistik och blivit investerare tillbaka 2014. Ett decennium senare var han fortfarande på den korta listan över toppinbjudna till evenemang på Apple. Hans rykte förtjänade den respekten. Hans pågående skrivande och analys — ända fram till slutet — fortsatte att förtjäna den. Så självklart fortsatte Om att bli inbjuden till, och delta i, dessa evenemang. Han var Om Fucking Malik. Hans närvaro förbättrade vilket rum som helst och lyfte allas humör. Han fick sura miner att le. Man kunde inte hjälpa det. När han klev åt sidan från sin namngivna webbplats GigaOm 2014, skrev Om: "Nu är det dags för nästa kapitel," skrev Derek Jeter, New York Yankees shortstop och min näst favorit Yankees (efter Bernie Williams), och delade sin avsikt att gå i pension i slutet av 2014. "Jag har nya drömmar och ambitioner och nya utmaningar. Och jag vill ha möjlighet att röra mig i min egen takt, se världen och äntligen ha en sommarsemester." Jag relaterar till Jeters önskan att hitta livet utanför arbetet. Att leva ett 24-timmars nyhetsliv har kommit med en personlig kostnad. Jag vaknar fortfarande mitt i natten för att kolla flödet för att se om något bryter ut, orolig över om jag missat någon nyhet. Det är en unik typ av beroende som bara några få kan förstå, och det är dags för mig att välja bort detta nonstop nyhetsliv. Efter fem år som "venture partner" går jag med i True Ventures som partner, och därmed sätter jag punkt för mitt liv som professionell journalist.