★ Mjukvara som produkten av besatthet gånger röst

Tillbaka 2009 höll Merlin Mann och jag en gemensam föreläsning på SxSW med titeln "Besatthet gånger röst". När det gäller hur det blev, skrev jag: Min musa för sessionen var detta citat från Walt Disney: "Vi gör inte filmer för att tjäna pengar; vi tjänar pengar för att göra fler filmer." För mig är det så. Det är grejen. Merlin och jag pratade om oberoende skribenter och podcasters, eftersom det var vad vi var (och förblir), men konceptet gäller lika perfekt för oberoende utvecklare. Detta kom till minnet efter att ha läst (och länkat till) David Smiths beskrivning av den nya Pedometer++ idag. Inte bara vad den gör, utan varför han spenderade sex år på att skapa den. Det är den typen av produktiv besatthet som fascinerar mig. Isvatten är alltid uppfriskande, men det smakar bättre när du är på en roadtrip till helvetet. Det känns som att mjukvaruvärlden delar sig kvalitetsmässigt. Hela denna grej med Adobes nya usla "moderna" UI-språk (även kallat "Spectrum") exemplifierar ena sidan av den delningen — den dåliga och som blir värre. Mjukvara som är produkten av inte bara en okunskap om långvarigt etablerade principer för interaktionsdesign, utan av en avsiktlig förakt för dessa principer. Vad Adobe nu levererar är helt enkelt oförklarligt dålig UI, som ignorerar bokstavligen årtionden av fantastiskt arbete och långvarigt behärskade koncept — mycket av det arbete som Adobe själv var med och banade väg för! Hela grejen med MacOS 26 Tahoe är liknande. För att vara tydlig, UI-brotten i Tahoe är djupt oroande, men de är långt ifrån så allvarliga som de i Adobes Spectrum. Men problemen med Tahoe är steg ner längs samma väg som Adobe tog för många år sedan. Spectrum är där Tahoe antyder att MacOS var på väg under Alan Dyes ledarskap: plattformsöverensstämmelse för överensstämmelsens skull, med en fullständig likgiltighet för långvariga plattformsnyanser och idiom. I Spectrums fall är dessa plattformar MacOS och Windows och webben. I Tahoes fall är det MacOS och iOS. Den andra sidan av mjukvarugaffeln är inte öde. Den är bara befolkad, mer än någonsin, av produkter från små oberoende utvecklare som besatt, först och främst, över kvalitet och konstnärlig vision. Anmärkningsvärda nya mjukvarugem som uppvisar spektakulär UI-design dyker upp hela tiden. De kommer bara inte från de största företagen, de vars appar, tyvärr, dominerar inte bara våra skrivbord och fickor utan hela vår kultur idag. Det har alltid funnits mjukvara med dåligt designade användargränssnitt. Mycket av det har varit framgångsrikt ekonomiskt, ibland spektakulärt så. Jag skulle hävda, helt seriöst, att det är Microsofts historia i ett nötskal. Vad som är nytt idag är dåligt designad mjukvara från utvecklare som vi förväntar oss bättre av. På gamla dagar fanns det människor som skulle hävda att prioritera bra användargränssnittsdesign var slöseri med tid — som att spendera timmar på att dekorera cupcakes som är avsedda för förskolebarn som helt enkelt kommer att mosa dem i sina munnar. (Återigen: jmf. Microsofts oförnekliga marknadssuccé.