Ryan D’Agostino profilerar Tim Cook för Esquire på Apples 50-årsjubileum

Ryan D’Agostino, som skriver för Esquire: Cook var hemma hos Jobs den dag han dog. När han körde tillbaka till kontoret för att meddela det till de anställda och därmed till världen, kände han en konstig sorts chock — konstig eftersom Jobs hade varit sjuk så länge, hade till och med vägrat medicin när han först blev diagnostiserad, utan istället försökt bota sjukdomen med fruktjuicer, så det borde inte ha funnits någon chock alls. "Vid den tidpunkten, tyvärr, fanns det en oundviklighet i det," säger Cook. "Men jag var i förnekelse så länge angående sjukdomen och vart den skulle ta vägen, eftersom jag hade sett honom återhämta sig så många gånger, antog jag att han alltid skulle göra det. När jag tog VD-rollen trodde jag att han skulle vara verkställande ordförande för alltid — det var vad jag bokstavligen trodde sex veckor tidigare. I efterhand vet jag att någon skulle kunna säga, Hur kunde du tro det, med tanke på omständigheterna? Men så var jag inte funtad i det ögonblicket." D’Agostino, som nostalgiskt minns Apple IIe som hans familj fick i julklapp 1983, minns felaktigt att, "När vi slog på den, fanns det en liten papperskorg i hörnet av skärmen." Låt inte den sammanblandningen av IIe och Macintosh (som ännu inte kommit 1983) avskräcka dig. Det är en bra profil. Cooks tankar om Steve Jobs är rörande, och D’Agostino får Cook att utveckla sin strategi för "engagemang" med Trump-administrationen i en grad som jag inte tror någon annan intervjuare har gjort. Cooks svar är över 400 ord, och Esquire, till deras kredit, publicerade hela svaret.