★ 'Din frustration är produkten'

Shubham Bose, "Den 49MB stora webbsidan": Jag gick till New York Times för att få en glimt av fyra rubriker och möttes av 422 nätverksförfrågningar och 49 megabyte data. Det tog två minuter innan sidan stabiliserade sig. Och så undrar man varför varje sansad teknikperson har en annonsblockerare installerad på systemen hos alla sina nära och kära. Det är samma historia hos de största utgivarna idag. Detta är en absolut förödande dekonstruering av det nuvarande webblandskapet. Jag ber dig att pausa här och läsa Boses hela, rikt illustrerade essä. Jag väntar. Även webbplatser från utgivare som bryr sig om kvalitet gör saker på webben som de aldrig skulle göra med sina tryckta utgåvor. Bose börjar med The New York Times, men nämner också The Guardian, vars webbsidor är så belastade med annonser och modaler att deras standardlayout, på en mobil enhet, ibland lämnar bara 11 procent av skärmen för artikelinnehåll. Det är fyra rader artikeltext. Bose skriver: Visibilitet och tid på sidan är mycket viktiga mått nuförtiden. Varje fientlig UX-beslut härstammar från denna enda fakta. Ju längre du är fast på sidan, desto högre CPM kan utgivaren ta betalt. Din frustration är produkten. Inte konstigt att ingenjörer och designers fattar varje UX-beslut som optimerar för det. Och du, läsaren, tvingas interagera, vänta, klicka, scrolla flera gånger på grund av denna optimering. Det är inte bara ett steg i fel riktning, det är fientligt av design. Läsaren respekteras inte tillräckligt av mjukvaran. Utgivaren hålls som gisslan av incitament från ett auktionssystem som inte bara uppmuntrar utan också belönar mörka mönster. Jag håller bara inte med i den mån att läsaren inte respekteras alls. En del av mina pågående tester av MacBook Neo är att jag har använt den i så standardmässigt tillstånd som möjligt, endast ändrat standardinställningar och endast lagt till tredjepartsprogramvara, vid behov. Så jag har surfat på webben utan innehållsblockerande tillägg på Neo. Det har gått ett tag sedan jag gjorde det under en längre tid. De flesta av de reklamdrivna webbplatser jag läser har blivit så dåliga att det nästan är bortom parodi. Och även med innehållsblockerare installerade (på sistone har jag använt och njutit av uBlock Origin Lite i Safari), så blandar många av dessa nyhetswebbplatser in skit som förfrågningar om att prenumerera på deras nyhetsbrev, eller länkar till andra artiklar på deras webbplats — ofta helt orelaterade till den du försöker läsa — varje paragrafer. Och de jävla autoplay-videorna, herregud. Du läser två stycken och det kommer en ruta som avbryter dig. Du läser ytterligare två stycken och det kommer en annan avbrott. Hela vägen till slutet av artikeln. Vi besöker deras webbplats för att läsa en jävla artikel. Om vi ville titta på videor, skulle vi vara på YouTube. Det är som att gå till en restaurang, beställa en cheeseburgare, och de skickar en marscherande band till ditt bord för att spela trumpeter rakt i ditt öra och spruta dig med en vattenpistol.