‘Fönsterkromet av vårt missnöje’

Nick Heer, som skriver på Pixel Envy, använder Pages (från 2009 till idag) för att illustrera Apples framfart mot att sätta "större fokus på ditt innehåll" genom att göra fönsterkrom och verktygsikoner mer och mer osynliga: Kanske har Apple några användarstudier som föreslår motsatsen, men jag kan inte se hur det skulle vara fördelaktigt för användaren att tona ner gränserna mellan gränssnitt och dokument. Det resulterar inte, i min användning, i mindre distraktion medan jag arbetar i dessa appar. Faktum är att det ofta gör motsatsen. Jag tror inte att lösningen är att återgå till ett tio år gammalt designspråk. Däremot tycker jag att Apple borde överväga att utforska den mängd variabler de kan ändra för att särskilja verktyg inom verktygsfält, och för att tydligare avgränsa fönsterkrom från dokument. Denna hela idé att applikationsfönsterkrom ska försvinna är galenskap. Vissa människor — på Apple, uppenbarligen — tycker att det ser bättre ut, i abstrakt mening, men jag kan inte se hur det faktiskt gör användningen av dessa appar mer produktiv. Konstnärer vill inte använda osynliga verktyg. Tydliga linjer mellan innehåll och applikationskrom är klargörande, inte distraherande. Det är också användbart att kunna se, vid en snabb blick, vilken applikation som är vilken. Jag tittar på Heers skärmdump av den nya versionen av Pages som körs på macOS 26 Tahoe och inte bara kan jag inte se vid en snabb blick att det är Pages, jag kan inte ens se vid en snabb blick att det är en dokumentbehandlare, särskilt med formateringssidofältet dolt. En av de sämsta aspekterna av Liquid Glass, över alla plattformar, men exemplifierad av macOS 26, är att alla appar ser exakt likadana ut. Inte bara olika appar som är i samma kategori, utan olika appar från helt olika kategorier. Safari ser ut som Mail ser ut som Pages ser ut som Finder — även om webbläsare, e-postklienter, ordbehandlare och filbläddrare inte är något lika.