I försvar av den "nya" Studio Display

När Apple tillkännagav "revideringen" av sin Studio Display förra veckan, gjorde jag—bland andra—ett litet Spock-ögonbrynshöjning. Den nya etiketten gjorde mycket av det tunga lyftet: förutom en uppdaterad kamera och tillägget av Thunderbolt 51, är skärmen densamma som 2022 års modell, ända ner till prislappen på $1599 och stativet som endast kan lutas. Är detta besvikande? Ur en synvinkel, visst. Trots allt har det nästan gått fyra år sedan den senaste modellen; ska vi tro att den senaste tekniken inte har förändrats alls? Den punkten är, förstås, något motbevisad av tillägget av Studio Display XDR till sortimentet, även om den har många av samma specifikationer, såsom storlek och upplösning. Argumentet för motsatsen—och ett som inte borde chocka långvariga Apple-bevakare, eftersom det ofta är deras modus operandi—är att om det inte är trasigt, varför fixa det? Jämför en nyutgiven M5 MacBook Air med M2-modellen, också från 2022, och gissa vad: de skärmarna förändrades inte heller. Ärligt talat, du kommer förmodligen att hitta fler likheter mellan dessa modeller än skillnader. Nu medger jag att detta allt kan vara en form av kognitiv dissonansreduktion som gör sitt jobb. Jag har använt en 2022 Studio Display sedan runt tiden för dess release, först ihopkopplad med min MacBook, och senare med en M2 Pro Mac mini. Ärligt talat, det är fantastiskt. Kanske är jag grundläggande, men jag letade inte ens efter andra skärmar: jag var en långvarig användare av 27-tums iMac innan jag gjorde bytet, och panelen på Studio Display är i stort sett densamma som i iMac, vilket underlättade min övergång. Visserligen anser jag mig inte vara särskilt noggrann när det kommer till det visuella, och jag gör definitivt inget professionellt grafiskt eller videobaserat arbete som är beroende av perfekt reproduktion. För att vara tydlig, jag vet definitivt inte skillnaden mellan sRGB och P3. Men för allt jag gör, är Studio Display, på det sätt som Apples bästa teknik, helt transparent. Jag blev ärligt talat förvånad över att se Nick Heers kommentar om osäkra firmware-problem—jag kan inte minnas när jag senast rörde något på min Studio Display. Återigen, enligt Apples mest kända maxim: det fungerar bara. Så, som en nöjd ägare av en Studio Display, hyllar jag Apple för att de inte ändrat den—jag anser detta vara en välsignelse för min plånbok och min mentala hälsa, eftersom det inte finns någon anledning för mig att längta efter en uppdatering jag inte behöver. Jag kan förbli säker på att min Studio Display är precis lika bra som denna, som Apple förmodligen kommer att fortsätta sälja i flera år—eftersom de i grunden är desamma. Och jag kan fortsätta att avskriva den inte obetydliga kostnad jag betalade tillbaka 2022 under den överskådliga framtiden, vilket gör det till en ännu bättre investering. Även om denna Mac mini flyttas bort från mitt skrivbord inom de närmaste åren, kommer Studio Display att fortsätta fungera. Så, jag är okej med allt detta: trots allt har jag sparat $1599. Och, ärligt talat, jag kommer att behöva det—och förmodligen mer—när den vikbara iPhone kommer i höst.