Apple gör ett trojansk hästdrag för utbildningsmarknaden

Apples historia med utbildning är lång och krokig. Precis som många i min ålder var min tidigaste skolupplevelse med datorer en Apple II, som rullades in i ett klassrum, där man kunde vänta på sin tur för att spela Number Crunchers. Senare var det labb fulla av nyare modeller där vi smart skrev oändliga BASIC-loopar för att skriva "DAN ÄR GRYM" upp och ner i raderna. När jag kom till college var Macs dock redan i minoritet. Även då, det år iMac debuterade, var jag en av bara några få i mitt studenthem som hade en Apple-dator överhuvudtaget. Under de senaste åren har Apple dock blivit pressat ur K12-utbildningsmarknaden av billiga Chromebooks, som ofta kostar bara ett par hundra dollar för en enhet – ett pris som Apple inte kunde (eller valde att inte) möta med varken Mac eller iPad. Kombinera det med Googles dominans inom kursmaterial, och några stora, uppseendeväckande Apple-affärer har slutat med att försvinna – eller värre – och det har inte varit den bästa tiden för företaget inom utbildning. Några nyliga drag från Apple får mig dock att undra om Cupertino inte har bestämt sig för att ta en annan väg när det gäller utbildning – en som spelar mer på deras styrkor. Neo och förbättrad Punkt ett är förstås den nya MacBook Neo. För 499 dollar för utbildningskunder är det den mest prisvärda Mac-laptopen någonsin, och den är i nivå med den billigaste Macen genom tiderna. Det finns förstås kompromisser: ingen TouchID på den billigaste modellen, bara en enda hög hastighets USB3-port, en hård gräns på 8GB RAM. Men kraften hos A18 Pro, batteritiden och de anständiga lagringsalternativen är alla ganska respektabla. Apples mål var aldrig att bygga en billig dator, trots allt – om du vet något om företaget, kommer de inte att offra vad de anser vara kvalitet i utbyte mot pris. Det skulle ändå ha varit en dåraktig uppgift, eftersom oavsett hur billigt Apple gjorde Neo, kunde Chromebooks förstås fortfarande fås billigare (även om du börjar konfigurera specifikationerna för att vara jämförbara med Neo, så minskar den prisskillnaden lite). Det sagt, skulle jag hävda att en aspekt som MacBook Neo har till sin fördel är att Apple Silicon har visat sig ha en överraskande lång livslängd. Jag gav nyligen min M1 MacBook Air till min pappa; det är en nästan sex år gammal dator som jag förmodligen fortfarande skulle använda om det inte vore för att jag stötte på lagringsgränsen, och som utan tvekan kommer att fungera bra för honom i många år framöver. Jag skulle förvänta mig inget mindre av Neo, och om du avskriver kostnaden för den där 500 dollar-maskinen över produktens livslängd, har du en ännu bättre affär. (Jag skulle också hävda att aluminiumchassit på MacBook Neo verkar mer sannolikt att klara av slitage över tid än en plast-Chromebook, men förstås, din erfarenhet kan variera.) Halo, Neo Men allt detta är vid sidan av poängen. För Apples strategi nuförtiden handlar, som jag sa, om att spela på sina styrkor – och deras styrka är att tilltala inte på institutionell nivå, utan till den individuella konsumenten.