TextEdit och lättnaden av enkel mjukvara

Kanske på motsatt sida av komplexitet och nyhetsspektrumet från Federico Viticcis introduktion till Clawdbot är denna artikel av Kyle Chayka, som skriver för The New Yorker, från oktober: Mitt i den accelererande automatiseringen av våra datorer — och proliferation av assistenter och följeslagare och agenter som är designade för att utföra uppgifter åt oss — har jag tänkt mer på skrivbordet som döljer sig i bakgrunden av den bärbara dator jag använder varje dag. Mitt skrivbord är fullt av skärmdumpar och Word-dokument och e-böcker. Det jag har samlat mest av, dock, är TextEdit-filer, från den avskalade Mac-appen som bara låter dig skriva saker i ett tomt fönster. Apple-datorer har kommit med textredigeringsprogramvara sedan den ursprungliga Macen släpptes 1984; den nuvarande versionen av programmet lanserades i mitten av nittiotalet och har överlevt relativt oförändrad. Under de senaste åren har jag funnit mig själv förlita mig mer på TextEdit när varje annan app har blivit mer komplicerad, med molnuppladdningar, samarbetsredigering och nu generativ A.I. TextEdit är inte kopplad till internet, som Google Docs. Det är inte en del av en större svit av arbetsprogramvara, som Microsoft Word. Du kan skriva i TextEdit, och du kan formatera din text med ett minimum av typsnitt och stil. Dessa filer lagras som RTF (kort för rich-text format), ett steg upp från den mest grundläggande TXT-filen. TextEdit fungerar nu som min att-göra-lista-app, mitt e-postutkastfönster, min personliga kalender och min samling av anteckningar till mig själv, som fungerar som digitala Post-it-lappar. Jag litar på TextEdit. Den redesignar inte sitt gränssnitt utan varning, som Spotify gör; den marknadsför inte nya funktioner, och den kräver inte att jag uppdaterar appen varannan vecka, som Google Chrome gör. Jag har testat andra program för att hålla koll på mina slumpmässiga tankar och idéer i utveckling — den personliga anteckningslagringsappen Evernote; uppgiftshanteringsbrädan Trello; det samarbetsinriktade digitala arbetsutrymmet Notion, som kan lagra och dela företagsinformation. Varje program uppmuntrar dig att anpassa dig till en viss filosofi för organisering, med sina egna format och arkiveringssystem. Men inget har tjänat mig bättre än den brutala enkelheten hos TextEdit, som inte försöker hjälpa dig alls med tankegången. Att använda appen är det närmaste du kan komma att skriva för hand på en skärm. Jag skulle kunna göra listor på faktiskt papper, förstås, men jag har också funnit att min hjärna har blivit så oåterkalleligt förvrängd av tangentbord att jag egentligen bara kan få ner mina tankar genom att skriva. Gamla vanor är svåra att bryta. Och tro mig, jag, av alla människor, vet värdet av att skriva saker — alla möjliga saker — i rena textfiler. (RTF är inte ren text, men det är ett stabilt och standardformat.) Jag har använt BBEdit sedan 1992, inte bara som ett tillfälligt verktyg, utan som en del av min dagliga arsenal av nödvändiga verktyg. Men jag får känslan av att Chayka skulle ha bättre nytta av att byta från TextEdit till Apple Notes för de flesta av dessa saker han skapar.