Om vi ska börja i den praktiska änden; Det är inte självklart i vilken ficka du ska ha Galaxy Z Flip. Om du har handväska är formatet mycket mer uppenbart tilltalande.
Men alldeles oavsett är vikbara skärmar ett steg mot ett paradigmskifte i smartphonevärlden. Det här är det första trovärdiga exemplet på det.
Fliptelefoner var något som sparade plats redan på 00-talet, men försvann när 10-talets stora glasdisplayer blev melodin. När tekniken nu hunnit ikapp tekniken känns det inte mer än rimligt att ge vikbart en ny chans.
Z Flip är till och med tillverkad i glas, vilket får en att fundera på om definitionen av glas också har förändrats?
Den som hängt med i svängarna känner till att det här är Samsungs andra vikbara telefon. Galaxy Fold som var först ut var banbrytande, men fortfarande en läsplatta.
Z Flip är en smartphone som vilken smartphone som helst, samtidigt som den förstås inte är det.
Som pryl betraktat är inte värst på någonting – inte snabbast processor, inte bäst kamera, inte längst batteritid. Men den är något ännu viktigare; Annorlunda.
Dina valmöjligheter de senaste åren har i princip varit begränsade till hur mycket pengar du mår bra av att ha kvar i plånboken till vilket operativsystem du föredrar.
5,9 eller 6,2 tum stora skärmar – vem bryr sig?
En sak vi absolut bryr oss om är dock kameran. Den förutsätts bli bättre varje gång en ny telefon ser dagens ljus. ”Mobilen” är ju för många i första hand en kamera – och i andra hand en enhet för att dela bilderna du just tagit.
Men det är inget nytt i det, och det har varit det ”tråkiga” med mobilbranschen i ganska många år. Små förbättringar i kameran har varit de stora nyheterna.
Apple tog, för att vara rättvis, ett stort kliv framåt med Iphone 11 Pro vad gäller just kameran (och den bakomliggande mjukvaran), men när vi ser tillbaka på den om några år kommer även den att vara en modell i mängden.
Vilket för oss in på nästa Samsungnyhet – Galaxy S20 Ultra.
Om Z Flip har ett sparsmakat inre i utbyte mot ett spektakulärt yttre är S20 Ultra raka motsatsen.
Fullproppad med den senaste tekniken och fullt fokus på foto. Efter resonemanget ovan kanske den också borde höra hemma i facket av förtjänstfulla uppgraderingar, men inget för historieböckerna. Men S20 Ultra har en god chans att åtminstone få en egen fotnot i historien.
Med tre kameror (plus en selfiekamera) täcker den in hela spektrat från vidvinkel och standardvidvinkel till telelins. Men sensorn bakom standardlinsen är hela 108 megapixel (att jämföra med Iphone 11 Pros 12 megapixel). De många pixlarna möjliggör högre ljuskänslighet eftersom de vid låg belysning ”klumpas ihop” i serier om nio och bildar en större pixel som därmed blir mer ljuskänslig.
Och telegluggen levererar hela 4X optisk zoom (att jämföra med 2X i Iphone 11 Pro).
För att lyckas med det – det vill säga uppnå tillräckligt avstånd mellan lins och och sensor för att komma upp i 4X zoom – har Samsung placerat sensorn i mitten av telefonen, vinklad åt sidan med en spegel i 45 grader vid själva öppningen (tänk periskop).
Samsung promotar kamerariggen som att den har 100X zoom, men det är alltså digitalzoom.
Med sådana otroliga siffror är det lätt att tro att kameran skulle dansa vals med konkurrenterna. Men riktigt så stor effekt har det faktiskt inte på slutresultatet. Samsungmjukvaran är också lite väl aggressiv med sin efterbehandling vad gäller skärpa och kontrast.
Samsungs lanseringar är årets första, men det är inte primärt tidpunkten som gör att de andra hamnat på efterkälken. De nämnda släppen är tveklöst två monumentala avtryck på marknaden. Röken har onekligen lagt sig efter de brinnande batterierna och Samsung går från pliktuppdateringar till att förändra samtalet.
Apple brukar vara duktiga komma in som tvåa med ny hårdvara, men ändå driva narrativet att de uppfinner allt på nytt.
Det blir väldigt svårt den här gången. Nu måste de jaga på riktigt.
