När man tittar på mobilmarknaden idag är det svårt att underskatta betydelsen av appar. Otvivelaktigt har de två stora appbutikerna, Google Play och Apple App Store, bidragit till att appar har blivit en självklar del av vår vardag. Du använder dem för allt från att betala parkeringen till att hitta rätt, hålla kontakten med nära och kära, få nyheter och bli underhållen av allt från spel till teveserier och filmer. Och för att lyssna på musik så klart.
Ta bara en sån sak som när Spotify kom som app och den musik man innan dess bara kunnat lyssna på i datorn även följde med in i mobilen. Det var självklart ett stort steg och det var inte jättelänge sedan det skedde.
Vi ska dock inte glömma att appar fanns redan innan App Store och Google Play föddes. I enklare telefoner kunde man i mobilens barndom ladda ner javaprogram som var allt från spel till nyttoprogram. Senare, i fullfjädrade smartphones med GPS, kamera och bättre skärmar, kunde du hitta program som tydligare tillförde fler funktioner än bara de som tillverkaren hade klurat ut. Det kunde till exempel vara möjligheten att dela internet från mobilen, det som idag är mer eller mindre en självklar funktion från start. Det var alltså då ett program, eller app, som man laddade ner separat.
När man tittar på mobilmarknaden idag är det svårt att underskatta betydelsen av appar. Otvivelaktigt har de två stora appbutikerna, Google Play och Apple App Store, bidragit till att appar har blivit en självklar del av vår vardag. Du använder dem för allt från att betala parkeringen till att hitta rätt, hålla kontakten med nära och kära, få nyheter och bli underhållen av allt från spel till teveserier och filmer. Och för att lyssna på musik så klart.
Ta bara en sån sak som när Spotify kom som app och den musik man innan dess bara kunnat lyssna på i datorn även följde med in i mobilen. Det var självklart ett stort steg och det var inte jättelänge sedan det skedde.
Vi ska dock inte glömma att appar fanns redan innan App Store och Google Play föddes. I enklare telefoner kunde man i mobilens barndom ladda ner javaprogram som var allt från spel till nyttoprogram. Senare, i fullfjädrade smartphones med GPS, kamera och bättre skärmar, kunde du hitta program som tydligare tillförde fler funktioner än bara de som tillverkaren hade klurat ut. Det kunde till exempel vara möjligheten att dela internet från mobilen, det som idag är mer eller mindre en självklar funktion från start. Det var alltså då ett program, eller app, som man laddade ner separat.
På den tiden fanns inga appbutiker i den form vi känner till dem idag, men däremot webbplatser som samlade användbara mobilappar och du kunde även ladda ner och köpa program direkt från den som hade skapat programmet.
Anledningen till att vi tar det här tillfället att fördjupa oss i ämnet operativsystem är så klart att Huawei just har börjat att på allvar bygga upp sin egen appbutik.
När Huawei nu ger sig ut på sin fortsatta resa utan Googles hjälpande hand i form av Google Play och Googles appar så ställs de inför en tydlig utmaning. Att övertyga apputvecklare om att hoppa på tåget och göra sina appar tillgängliga även i en tredje butik, vid sidan av Google och Apple, är så klart ett jättejobb. Samtidigt skiljer sig Huaweis utmaning markant jämfört med andra som har försökt utmana de två dominanterna. Huawei använder fortfarande Android men utan Googles appar, appbutik och generella ramverk. Det innebär att du inte får Google Maps, Google Drive, Youtube och så vidare och det innebär att Huawei ersätter Googles appbutik med sin egen App Gallery. Googles ramverk, det som kallas Google Play Services, hanterar saker som position, inloggning, betalningar i appar och andra funktioner åt appar och det innebär att Androidappar som använder dessa funktioner först måste anpassas innan de kan laddas upp i Huawei App Gallery. Huawei har skapat en egen motsvarighet till Google Play Services, kallat HMS, Huawei Mobile Services. Det här gör att Huawei och framför allt potentiella apputvecklare ändå kan utgå från befintliga Android-appar och slipper börja skapa en app helt från grunden för ett helt nytt operativsystem.
Den mest tydliga och envisa utmanaren till dominanterna har så klart varit Microsoft och deras Windows Phone. Med ett helt eget gränssnitt ställde de andra krav på apputvecklarna att faktiskt göra något helt nytt. Först och främst var hemskärmen i Windows Phone helt unik och inte lik vare sig Android eller Iphone. Tanken var istället att erbjuda ett tydligt alternativ och det gjorde man med en hemskärm bestående av rutor och skarpa färger. Man frångick alltså det dominerande tankesättet, där Android och Ios båda är relativt lika. De har båda hemskärmar med rader av ikoner och ett klick på någon av dessa ikoner tar dig till appen i fråga. Windows Phone kombinerade istället funktionen med ikoner och en form av widgetar där information från appen i fråga visades direkt i rutan på startskärmen. Det här gjorde att till exempel din ruta för Facebook växlade mellan Facebooks logotyp och uppdateringar från dina vänner och sidor som du gillat. Eftersom även apparna i sig skulle spegla Windows Phones formspråk innebar det här att apparna också såg radikalt annorlunda ut jämfört med sina Ios- och Android-motsvarigheter. Dessutom var ju Windows Phone ett helt eget operativsystem och även det ställde givetvis större krav på apputvecklare som ofta behövde göra appen från grunden och inte kunde utgå från något de redan hade för andra plattformar. Ändå var en del av Windows Phone besläktat med konkurrenterna och här fanns både en tillbakaknapp och en hemknapp.
Om vi idag skulle göra helt nytt
Både Android och Ios skapades för ungefär femton år sedan och sedan dess har mycket hänt. Ändå är systemen relativt lika ursprungsversionerna och framför allt så har de år för år blivit allt mer lika varandra, när de lånat idéer och inspirerats av motståndaren. På ett sätt finns det så klart en fördel med likhet, om man vill attrahera även de som använt det andra systemet. Samtidigt kan det ju finnas objektivt lyckade lösningar som kanske alla kan vara överens om är ett bra sätt att interagera med en enhet av den här typen. En samlingsbild med ikoner som ger överblick, statusuppgifter längst upp på skärmen, inställningar och aviseringar när du drar ner med fingret från skärmens övre kant.
Ändå är det ju inte säkert att vi skulle skapa ett nytt mobilt operativsystem på samma sätt om vi idag skulle göra det från grunden. Vårt användande av mobilen under de senaste femton åren har rimligen förändrats så mycket att det finns andra saker att ta hänsyn till och möjlighet att komma fram till andra lösningar på problem när man inte har en massa bagage i form av befintliga lösningar, som både Apple och Google har. Vilka framtidsstrategier som Apple och Google har kan vi bara spekulera om, men man kan tänka sig att de antingen tänker helt nytt eller skriver om kärnan i sina respektive system men tar med sig gränssnittet, det som användaren ser, för att ge utvecklare nya möjligheter samtidigt som befintliga användare ska känna igen sig. Det har vi sett tidigare när Microsoft gick från Windows Phone till Windows 10 Mobile.
En utmanare som tog just ett nytt grepp var Nokia när de lanserade telefonen Nokia N9 med operativsystemet Meego. Här fanns visserligen hemskärm med ikoner, men istället för en hemknapp använde du svepgester för att ta dig till hemskärmen, vilket ju både Apple och Google på senare tid har inspirerats av.
Vidare försökte Nokia introducera fler startskärmar med olika användningsområden. Vi hade först och främst hemskärmen med appar, men sedan även en särskild skärm där alla aviseringar och uppdateringar från sociala medier samlades och sedan en tredje där du såg aktiva appar och kunde växla mellan dessa.
Just sociala medier är ju en företeelse som har vuxit dramatiskt de senaste åren. Även Windows Phone hade en spännande lösning på det. Istället för att hänvisa dig till bara aviseringar eller till en rad olika, separata appar, integrerade Microsoft de sociala medierna med din kontaktlista. Istället för att hoppa mellan Facebook och Twitter till exempel kunde du gå till en speciell person i din telefon och där se såväl kontaktuppgifter och deras uppdateringar på sociala medier, oavsett i vilken tjänst de skett. På det här sättet skapas och uppdateras din kontaktlista av dina sociala nätverkskontakter. Det var tydligt att Microsoft försökte tänka nytt och inte bara härma det som redan fanns.
När Ios kom
Mitt och vårt första intryck av Ios var i den första Iphone som Apple släppte sommaren 2007. Då hade man i flera år talat om att Apple hade en telefon på gång och många hade väntat på den när den första gången visades upp i början av 2007. Då handlade det om en telefon som rent tekniskt saknade mycket av det som konkurrenterna erbjöd i form av 3G, GPS och till exempel MMS. Det senare är kanske inte lika viktigt idag när olika former av appar har tagit över mycket av direktkommunikationen i chatt- och bildform. Appar var för övrigt något som den första Iphone saknade. Här fanns ingen möjlighet att ladda ner något som inte Apple redan hade lagt in. App Store kom alltså först ett år senare, då med ett inledande utbud på ungefär 500 appar. Men just inledningsvis var det inte appar utan andra detaljer i operativsystemet som lockade användare. Det var en hel del som Apple lånat från de upplevelser man får i datorn och dessutom var det responsen i pekskärmen. På den här tiden var pekskärm ingen självklarhet och de pekskärmar vi sett dittills hade dålig respons och krävde att du tog i mer när du tryckte. Apples fördel har ofta varit just kombinationen av hårdvara och mjukvara, eftersom man kontrollerar båda, och precis så var det denna gång. Sedan dess har givetvis tekniken tagit många och stora ytterligare steg framåt. I Iphone OS som satt i den första versionen av Iphone tänkte man fortfarande på telefonen som något av en kombination av musikspelaren Ipod, en dator och en telefon. Du synkade fortfarande telefonen med datorn och funktioner som e-post och webbläsare kopierade mycket av det som fanns i datorn. Lägg till appar som Youtube och Google Maps som liksom bildgalleriet hade multitouch och lät oss zooma in och ut genom att knipa eller spärra med två fingrar.
Stor Androidterminal
När Android kom var min första upplevelse av systemet i en testenhet betydligt större än en vanlig telefon. Det var Texas Instruments, som nästan ett år innan den första Androidtelefonen kom, visade en tidig version av systemet i en enhet på mobilmässan i Barcelona. Det här var i februari 2008 och mitt första intryck var att den enheten, trots att det handlade om en tidig förhandsversion, var betydligt mera lovande än de skarpa telefoner, då baserade på Symbian S60 och klara för försäljning, som Nokia och Sony Ericsson samtidigt hade visat upp och demonstrerade på mässgolvet.
Den största utmaningen för de som utmanat Ios och Android har utan tvekan varit apparna. Med tusentals och åter tusentals etablerade appar hos de båda jättarna har nya spelare tydligt haft ett underläge, ett underläge som dessutom är nästan oöverstigligt. Den tydligaste utmanaren till Ios och Android har varit Windows Phone. Det var en ambitiös satsning att göra något som skiljde sig från vad som redan fanns på marknaden.
Vägen till framgång
Man kan fråga sig vad ett mobilt operativsystem behöver för att bli framgångsrikt. Eftersom ingen ännu har lyckats med försöken att utmana de två stora dominanterna är dock svaret osäkert, bortsett från att helt enkelt titta på vad Ios och Android erbjuder.
Både Apple och Google erbjuder en rad olika funktioner och tjänster själva, för att sedan låta tredjepartsutvecklare krydda med resten. Till grundfunktionerna hör ofta kopplingar till molnlagring, möjligheter att spåra och låsa din telefon när den kommit bort, en röstassistent, appar i form av webbläsare, e-postklient, fotogalleri, kartor med navigering och så vidare.
När det gäller tredjepartsappar, de som alltså tar plats i respektive appbutik, har alla, även de två giganterna, en gång i tiden startat från noll. När Apple lanserade Iphone fanns ju inte ens någon appbutik eller möjlighet att ladda ner appar.
Ser man till appbutiker så har alla som har försökt utmana de två stora startat i ordentlig motvind. När en förväntansfull användare har gått in och sökt efter sina favoritappar har svaren begränsats till antingen ett fåtal träffar med inofficiella tredjepartsappar med begränsad funktion, gjorda av hoppfulla hemmakodare, eller helt enkelt beskedet att inga träffar hittades.
Att som utmanare försöka mäta sig med antalet appar i Google Play eller Apples App Store kan så klart kännas närmast omöjligt. Google och Apple inledde sin appresa under samma tidsperiod och har hunnit få ett förmodligen ointagligt försprång. Just som utmanare behöver man kanske inte satsa på samma antal dock, utan snarare nå ett kritiskt antal appar, en gräns där det finns tillräckligt med appar och de flesta kan hitta vad de behöver. Du kanske inte hittar just din e-boksläsare, bildredigerare eller anteckningsapp, men du kan hitta ett värdigt alternativ. Har man väl kommit en bit som utmanare kan man också räkna med att apputvecklare istället för att du ska jaga dem och övertyga dem att vara med hör av sig själva, för att din plattform börjar få fäste och har bevisat sin relevans.
Genvägar till framgång
Just när det gäller apputbud finns det genvägar att ta som skapare av ett nytt operativsystem. Det mest uppenbara är att dra nytta av det som konkurrenterna redan har åstadkommit. Det handlar om att låta befintliga appar fungera även på din nya plattform.
Idag för de visserligen en tynande tillvaro, men Sailfish OS från mobiltillverkaren Jolla var ett exempel på det. De var avhoppare från Nokia och baserade sitt operativsystem på samma kärna som Nokia använt i Nokia N9, det vi redan pratat om ovan. Utöver det gjorde de det även möjligt att installera Android-appar. Det var dock inte via Googles vanliga appbutik Google Play utan via alternativa appbutiker som Yandex, men där kunde jag i alla fall ladda ner såväl Spotify som Instagram, Dropbox och flera svenska appar, till exempel Aftonbladets app. Sådana möjligheter kan ju täcka upp för ett i inledningen bristande apputbud i den egna butiken.
Nästa steg
Med två så starka dominanter som också hållit ställningarna så lång tid har vi i Mobil tidigare spekulerat kring vad som kan komma att förändra läget. Ett tag såg det ut som om en situation där appar inte var lika viktiga skulle kunna röra om i grytan. Webbteknik skulle kunna vara en utmanare där, teknik som inte är beroende av en viss plattform utan pratar med allt och alla.
Om man ska se på lite längre sikt är det sällan som en helt ny teknik kommer från den redan dominerande aktören. Det har vi sett tydligt i just mobilbranschen med uppgång och fall. Det tydligaste exemplet är nog Nokia som när Android och framförallt Iphone förändrade förutsättningarna inte lyckades anpassa sina produkter till användarnas önskemål tillräckligt snabbt.
Det finns dock flera krafter idag som verkar för ett status quo. Vi användare är ju vana vid att ha appar för att genomföra en rad göromål i vardagen. Dessutom har givetvis Google och Apple, såväl som många apputvecklare, mycket att vinna på att vi fortsätter att köpa appar. Man kan dock spekulera om att såväl Ios som Android inte kommer att hålla måttet i all evighet. Förr eller senare måste man förnya systemen i grunden och när Apple och Google som bolag antingen väljer eller tvingas att ta det steget öppnas möjligheter även för andra.
Här är viktigaste utmanarna
De som försökt
Windows Phone/Windows 10 Mobile Microsoft gjorde ett mycket ambitiöst försök att skapa sig en lika stark position mobilt som de redan har på datorsidan. Windows Phone utvecklades till Windows 10 Mobile. Microsoft har idag givit upp den satsningen och har nu ett stort antal av sina appar tillgängliga för både Ios och Android. Microsoft har även presenterat en mobil, Surface Duo som använder Android och ska släppas till försäljning i slutet av 2020.
Utvecklat av: Microsoft Teknik: C, C++-baserat Lanserat: 2010 Telefoner: Nokia Lumia 1020, Samsung Omnia W, HTC Mango
Meego Systemet utvecklades framför allt av Nokia och skulle bli det system som tog över när bolagets tidigare Symbian S60 gick i graven. Vi fick se Nokia N950 som var ämnad enbart för utvecklare och Nokia N9 med ett utvecklat gränssnitt, men sedan bytte Nokia spår och övergav Meego till förmån för Microsofts Windows Phone.
Utvecklat av: Nokia, Intel Teknik: Linux-baserat Lanserat: 2010 Telefoner: Nokia N950, Nokia N9
Sailfish OS När Nokia gick över till Windows Phone tog det finska bolaget Jolla upp arbetet och skapade, baserat på det som var Meego, det egna operativsystemet Sailfish OS. Man släppte även egna enheter som Jolla Phone och Jolla Tablet samt gjorde det möjligt att installera Sailfish OS även på en rad Android-mobiler som Sony Xperia X och XA2.
Utvecklat av: Jolla Teknik: Linux-baserat Lanserat: 2013 Telefoner: Jolla Phone
Firefox OS Mozilla som ligger bakom webbläsaren Firefox hade stora planer för sitt Firefox OS och det var ett intressant försök att till stor del baserat på webbtekniker skapa ett fullständigt operativsystem för smartphones. Firefox OS tog plats främst i enklare telefoner och utvecklades senare och blev grunden i Kai OS efter att Mozilla lagt ner utvecklingen.
Utvecklat av: Mozilla Teknik: Webbtekniker, baserat på Linux Lanserat: 2013 Telefoner: ZTE Open II, Alcatel Onetouch Fire C 4020D
Tizen Liksom Sailfish utgick Samsung från det som Nokia lämnade med Meego och fusionerade det med sitt eget tidigare system Bada. Idag använder Samsung främst systemet i sina smarta teveapparater och i sina smartklockor, men det har även funnits i telefoner, senast i Samsung Z4 som släpptes 2017 först på den indiska marknaden.
Kai OS Vi har sett Kai OS i enklare telefoner från bland annat Nokia och Doro. Tanken är främst att Kai OS ska leverera webbaserade appar till just enklare telefoner med fysisk knappsats istället för pekskärm. Trots det finns stöd för GPS, 4G och andra aktuella tekniker. Google är en av delägarna i Kai OS och systemet har tidvis haft en större marknadsandel än Ios i till exempel Indien.
Utvecklat av: Kai OS, TCL största delägare Teknik: Baserat på Firefox OS, Linux-kärna Lanserat: 2017 Telefoner: Doro 7070, Nokia 8110 4G
Fire OS Eftersom systemet finns i Amazons egna surfplattor och telefoner, som inte säljs i Sverige, har det inte gjort något avtryck i Sverige. Det handlar dock om en Androidversion som på samma sätt som Huawei gör nu baseras på open source-versionen av Android och kompletteras med egen appbutik, vilket gör den aktuell och intressant.
Utvecklat av: Amazon Teknik: Baserat på Android Lanserat: 2011 Telefoner: Fire Phone, även surfplattor/läsplattor
De som utmanar idag
Huaweis nya system Eftersom Google är portade i Kina har Huawei länge använt egna lösningar där, med Android som grund, men med egna tjänster och egna appbutiken istället för Google Play och Googles appar. Nu, med den amerikanska blockaden av bolaget, är det en sådan lösning som gäller även i resten av världen.
Utvecklat av: Huawei Teknik: Baserat på Android Lanserat: 2020 Telefoner: Huawei Mate XS, Huawei P40 Pro
