Äpplen och päron

(Foto: Ekaterina_aa, Pixabay)

Genom åren har mina känslor för Apple sannerligen varierat. Jag vidhåller att de fortfarande gör världens bästa datorer, oerhört trevliga mobiltelefoner, sanslöst bra högtalare och ibland fungerar deras smarta-hem-funktioner också rätt bra. Ibland.

Lik förbaskat sitter jag med en iPhone 14, en Apple Watch SE, en Mac mini M2, fem Homepod, massor av Homekit-tillbehör, Airtags, tre Apple TV och en iPad Pro. Jag betalar för extra lagringsutrymme i iCloud, men har skippat alla andra tjänster de erbjuder efter att ha kört med Apple One sedan lanseringen. Jag köpte precis två iPhone 12 mini till mina söner och mina vuxna döttrar använder både Mac och iPhone de med. Liksom mina föräldrar, och i princip alla jag känner.

Företaget Apple är inte värda den respekt de tycker sig ha rätt till, men deras produkter är. Frågan är: kan man skilja på de två, eller kan man använda Apples produkter och ändå på fullaste allvar säga att man verkligen inte gillar företaget som tillverkat dem?

Det är svårt.

Mina ambivalenta känslor för Apple har alltså inte med produkterna att göra. Det har med företaget och hur de behandlar tredjepartsutvecklare, hur de flyr undan att betala skatt, hur de krossar mindre konkurrenter genom att sno ideér från andra och sedan bygga in dem i sina egna produkter och därmed “ge bort” det som andra kunnat skapa sig ett levebröd på.

Jag retar mig enormt på hur Apple tycker sig ha rätt till 30 procent av tredjepartsutvecklarnas pengar, eftersom Apple skapat plattformen som tredjepartsutvecklarna utvecklat sina appar till för produkter som Apple säljer.

Som Apple säljer för väldigt mycket pengar, ska väl tilläggas.

Om man bortser från iPhone och iPad så har inga Apple-plattformar med butiker som drivs av Apple själva blivit någon särskilt stor succé. App Store för Mac, Apple Watch och Apple TV är rätt sorgliga att besöka, och av vad jag hör om applikationsfloran för Vision Pro så är det som att vandra på en kyrkogård när man vill botanisera bland applikationer som stödjer Apples senaste (dyra) plattform. Tredjepartsutvecklarna vill inte längre ha med Apple att göra, men de är tvingade till det:

In 2021, I received a cold email from an Apple director. They wanted to arrange a video call to learn more about developers’ opinions of the App Store.

I was happy to oblige, but I think back now on their inability to understand all the frustrations I tried to express during the call about App Review and Apple’s general attitude towards developers. Even bluntly saying, “No one likes working with Apple anymore. We do so because we have to,” was met with an incredulous stare.

En sten i Apples sko är givetvis Mac-plattformen. Här kan vi fortfarande ladda ner programvaror utan att använda App Store, vi kan skriva egna programvaror utan att Apple kan lägga så mycket som ett finger emellan. Det måste reta dem enormt - att den näst-populäraste plattform de säljer blommar så utan att Apples egna applikationsbutik är inblandad. Det Apple måste fråga sig är om Vision Pro kommer bli den succé som Apple hoppas på utan några tredjeparts-applikationer? De stora kända tjänster som hade passat som hand i handske för Vision Pro är givetvis Netflix, HBO Max, och så vidare. De har inga applikationer för Vision Pro, och de lär aldrig ha några heller.

Givetvis har ett fåtal entusiastiska tredjeparts-utvecklare släppt sina produkter för Vision Pro, kanske för att motivera inköpet av en produkt som kostar närmare 40000 svenska kronor, men de verkar inte heller ställa sig den jobbiga frågan: hur många användare kommer faktiskt vilja betala för och sedan använda appen jag utvecklat? Apple vet sannolikt svaret på den första frågan, men frågan är om de har den kollektiva mognaden att förstå det. Det är som att allt de släpper är värt all uppmärksamhet i världen, att det inte finns minsta tvekan till att det ska bli succé och att alla ska gilla vad de gör. Om Apple TV och Mac:ens applikationsbutiker fortsätter vara det enorma misslyckande som de faktiskt är tror jag inte nödvändigtvis bekommer Apple det minsta, istället kommer de säkerligen låsa ned macOS ytterligare ju längre tiden går och på så sätt försöka stävja användarna att installera precis vilka programvaror de vill. Det är så man kanske inte dödar, men sakta kväver, en plattform.

Jag retar mig ännu mer på hur Apple likt ett bortskämt barn inte tycks vara kapabelt att göra det rätta utan istället ska bråka och streta emot i varje enskilt steg när exempelvis EU-kommissionen säger åt dem att tredjeparts-butiker för mjukvaror skall tillåtas för iPhone. Apple gör en sak, EU-kommissionen smäller dem på fingrarna och Apple drar tillbaka vissa saker som inte är okej, men inför sedan andra hinder, avgifter och omöjliga regler som EU-kommissionen kommer smälla dem på fingrarna för, och så vidare.

Det är som ett barn som frågar om denne får ta godis, och när du säger nej så kommer barnet till varje pris, oavsett hur många gånger du säger nej, att försöka med allt barnet har i sin arsenal: slänga sig på golvet och skrika, ta några godisar när barnet tror att du inte ser, blåneka när du kommer på barnet på bar gärning, och så vidare.

Precis som det bortskämda barnet kommer Apple aldrig ge sig. Aldrig. De har råd att ge efter, de har råd att betala de mest astronomiska böter som EU-kommissionen kan kasta på dem, och de kommer säkerligen behöva öppna kassakistan både en och annan gång för att göra just det. Men de kommer aldrig ge sig, aldrig ge efter en millimeter förrän inga andra möjligheter finns kvar.

Det mest graverande är det som min gode vän Christian skriver i en kommentar till denna text:

Jag håller med dig; den största besvikelsen är det fundamentala ointresse i relationen med utvecklarna och communityn.

Man ska inte bita den hand som föder dig, men Apple ser det inte så. De ser tredjepartsutvecklarna som inkomstposter i sin bokföring, som en sorts anställda som de utan att de betalar lön till kan mjölka pengar från utan att för ett ögonblick ta hänsyn till deras behov och välmående. Kanske är det för långt att kalla tredjepartsutvecklarna för trälar, men en liknelse till fattiga bönder som tvingas betala en stor del av de pengar de lyckas dra in i hyra för jorden de brukar till välmående markägare oavsett om skörden är god eller slår fel känns inte allt för avlägsen.

Samtidigt som Apple gör allt de kan för att göra livet svårt för hederliga, schyssta, tredjepartsutvecklare som står med mössan i hand för att få sina appar publicerade, eller uppdaterade, så tillåter Apple att tusen och åter tusentals bluffappar med svindyra, dolda, prenumerationsavgifter att fortsätta få existera i App Store, vars hela syfte från början var att tillhandahålla en säker plats för iPhone-användarna att få tag i appar till sina telefoner.

Vill du ha fler exempel? Apples inbyggda sensor i Apple Watch för att mäta syrehalten i blodet har varit föremål för “viss diskussion”, för att uttrycka det milt. Masimo, ett företag som tillverkar just den typen av utrustning till sjukhus, stämde Apple för att de visat sig använda teknik som Masimo patenterat. Givetvis utan tillstånd - varför skulle Apple fråga om lov?

Apples metodik för den här typen av operationer följer ungefär samma mönster: de kontaktar ett företag och vill diskutera samarbete i någon form. Företaget som kontaktas tar emot Apple, berättar om sin teknik eller produkt som Apple är intresserade av och sedan avbryter Apple kontakten med företaget. Kort därefter börjar Apple locka över nyckelpersoner från företaget de kontaktat och några år senare så har Apple helt plötsligt en liknande funktion i sin egen produkt.

Skillnaden denna gång var att Masimo inte är ett litet källarföretag utan ett stort företag med massor av resurser i form av pengar, advokater och… just det: patent. Apple är som sagt inte de som ger sig frivilligt, utan bestämde sig istället för att få varenda patent som Masimo hävdar att Apple brutit mot ogiltligförklarat. Med andra ord: Apple lägger hellre miljoner och åter miljoner dollar på advokatkostnader för att vinna och därmed framstå som oskyldiga, än att helt enkelt licensiera Masimos patent eller till och med köpa bolaget.

Den här fajten har pågått sedan 2020 men den slutade runt julen år 2023 med att Apple tvingade sluta sälja de Apple Watch-modeller som har denna sensor inbyggd. Apple, envisa som de är, har försökt få fallet överklagat till USA:s högsta domstol. De har via lobbyister kontaktat den sittande presidenten för att försöka få denne att lägga in sitt veto, men denne vägrade och högsta domstolen vägrade också ta i det hela.

Apple förlorade.

Tro inte för ett ögonblick att Tim Cook och kompani har lärt sig ett dyft av detta, eller av fajten med EU. Ty Apple har alltid rätt. Även när de har fel så har de rätt. Sådana människor går det inte att diskutera, förhandla eller göra affärer med.